Nybyggarland kommer till

Torkladan

En Torklada är en byggnad i rundvirke eller byggd med brädor på en därför anpassad stomme.

Den torklada som avses i detta fall var byggd av vekare rundvirke (4-6") likt en timmerstuga men med mellanrum mellan varje stockvarv ca.1-1.5". I denna lada förvarades ängshö vid slåtter på hösten för att senare under vintern köras hem med häst och någon form av släpa, till djuren på gården.

Kommer här att berätta hur denna byggnad hamnade i Råsbo på ett ställe som senare kom att heta Nybyggarland.

Som lantbrukare i Heby Kommun var min inriktning på att odla potatis till Kommunens skolor, affärer, hotell och till utsäde.

Helt plötsligt blev min favoritpotatis (Magnum Bonum) svartlistad för att den helt plötsligt blev giftig!! Förklaringen till denna oro var att som odlare ville man forcera odling och tillväxt så produkten fortare skulle komma till kund. Ett sätt är att man i stort sett lägger utsädet uppe på marken och där efter mullar över med jord, mot tidigare då man drog upp djupa fårror och la utsädet i och därefter täckte med jord.

Ju ytligare man satt utsädet ju fortare kom groddarna igång och fick fart av sol och värme och tillväxten av knölarna kom fortare.

Om solljuset kommer för nära knölen blir den grön och inte så aptitlig att äta. Detta är nu inte unikt bara för sen sorten utan symtomen finns hos alla potatissorter fast kanske Magnum Bonum är känsligare.

Andra potatissorter tog så småningom över marknaden även om de i mitt tycke inte kom upp till samma smakupplevelser.

Dessutom gav inte denna potatissort lika stor avkastning som till exempel Bintje och King Edvard.

Mina potatismaskiner började bli nötta efter många års användning och behövde förnyas men istället blev de sålda och jag slutade med potatisodling.

Den lätta sandjord som min mark till stora delar består av är särskilt lämpad för potatisodling, och sämre lämpad för annan odling som spannmål och vallväxter då försommartorkan gick hårt sådan växtlighet.

Då ett av mina intressen grundar sig på min hembygd och dess historia och människor så hade jag visioner om hur en gammal gård såg ut i början på 1800-talet, och då jag insåg att vissa delar av min sandtorra åkermark bar dåliga skördar så började mina tankar ta fart om man skulle kunna återuppföra en sådan gård på min mark.

Många gånger i mina drömmar och med hjälp av Sigurd Erixons "husbibel" fick jag bilder till mig om hur husen sett ut och deras placering i förhållande till varandra.

Startskottet kom egentligen då min bror tänkte såga ner en gammal torklada som stod på hans fastighet i Skärsjö.

Den var belägen i ett granparti som var klassat som Västmanlands längsta granar och den största granen som fanns närmast ladan hade en längd av 37 meter.

Dessvärre så började de bli röta i granarna som måste sågas ner, och i samband med detta tänkte min bror att han skulle använda ladan till ved då knutarna var ruttna.

Ett byte gjordes med min bror. Jag körde hem ett lass ved till honom och fick ladan i byte. Efter uppmärkning monterades ladan ner och transporterades till Råsbo.

Väl framme i Råsbo kom funderingen var någonstans skulle huset/husen stå någonstans.

Ett faktum man måste ta hänsyn till är tillgången på vatten. Man byggde ju inte upp en gård där man inte hade bra tillgång på vatten.

Kontakt togs med Råsbos spåman Bertil Carlsson då det gällde vattenletning. Han kom med sin rönnklyka och tog reda på var bästa vattenådern fanns på åkern.

Då vi var lite skeptiska fick han gå flera gånger med förbundna ögon men när han stannade för tredje gången på samma ställe var vi övertygade.

Cement ringar inköptes och grävningen kunde påbörjas ett par dagar senare. På ca. två meters djup började vattnet strömma in från sidorna och efter ytterligare en meter var vi tvungna att lägga i brunnsringarna då vi inte kom djupare utan gropen bara blev större och större.

För att det skulle se tidstypiskt ut gjordes ett timmervarv med trälock på som täckte brunnen.

Efter lite letande hittades en gammal gårdspump som renoverades och placerades på trälocket.

Vi timrade upp ladan en bit från brunnen då vi inte bestämt exakt var den skulle stå. Något år senare flyttades den till nuvarande ställe.

Vid uppsättningen sågades de gamla rötskadade knutarna av och ny knutning gjordes samtidigt som mellanrummet mellan stockvarven togs bort för att bättre passa för vårt ändamål, till hönshus.

I och med den nya knutningen blev huset en meter kortare och en meter smalare.

Som lite kuriosa i sammanhanget profilerade sig huset lite extra då representanter från Upplandsmuseet och Knuttimmringsforskare kom för att göra en undersökning hösten 2023, av ett annat hus som har anor från 1400-talet.

Den lilla ladan från Skärsjö tilldrog sig då deras uppmärksamhet då det var en hustyp som var väldigt ovanlig.

Tyvärr kände jag mig tvungen att avbryta deras entusiasm och berätta husets verkliga historia.

Den första byggklossen på Nybyggarland är lagd.